Ungkarlshelg

Ett år har jag väntat! Nu är det dags igen – den efterlängtade ungkarlshelgen är här!

I år är det dessutom tjugo års jubileum!!!

Första året åkte var när jag fyllt femton och kunde åka moped från Kaitsor till Larsmo.  M-ICA kom från Hemstrand i Vasa och på vägen plockade vi upp Marcus i Oravais och körde vi iväg! Frustrerande när Marcus körde först för hans mätare visade fel och vi sniglade fram. Ganska kul dock att köra sist och se hur kompisarna åkte upp och ner. Alltså steg upp och stod på fotpinnarna när baken domnade bort! Sjöng gjorde vi också. Ingen hörde ju oss förstås vilket var synd för rösterna matchade tvåtaktsmotorernas ljud som hand i handske.

Muukko kom med i Sandsund och fick alltså köra 10+ kilometer han också, i förhållande till M-ICAs 110+ kilometer.

Vilken helg! Alla flickor hade portförbud, vilket inte vållade speciellt stora problem för femtonåriga, finniga killar. Svårare hade det väl varit att locka dit flickorna

Hemresan minns jag att det regnade. M-ICAs regnbyxor hade ett stort hål i grenen och regnvattnet rann längs med tanken just för att kunna utnyttja denna svaghet i regnskyddet.

Ungkarlshelgen har blivit ett efterlängtat och nästan livsviktigt inslag i året. Här får man koppla bort, släppa loss och nollställa allt för att sedan orka med ännu ett år av samhällets krav.

Typ sjutton år har vi firat på mina föräldrars villa i Larsmo men de flyttade dit permanent. Fräckt! Ingen tanke alls på ungkarlshelgen. Nu har dock M-ICA skaffat en villa ute i Vasa skärgård någonstans. Inget vatten, ingen el, bara svettiga grabbar – toppen!

Helgen har inneburit strikt diet och alla som vågat frångå den har hånats im absurdum. Nu klarar tyvärr ingen av oss längre att enbart leva på limsa, chips och Pims-kex en hel helg. Billiga, köpis-hamburgare har förresten också tillåtits. Och något år har vi även tillrett Sheba (av vissa kallat Mökki-kött). I år skulle det kanske bli viltfågel hörde jag. Låter intressant!

Tyvärr fick yngsta dottern feber idag så frun kan få en ganska tung helg. Bäst att jag stänger av telefonen

Jag önskar er alla en trevlig helg!

Gästabudet är förbi (för den här gången)

I lördags blev det då äntligen dags för det Österbottniska gästabudet. En härlig middag med ett härligt gäng kreativa personer, personer som har en inre skaparvilja som inte går att trycka ner utan den måste få utlopp. Kvällen var bara alldeles för kort. Några foton från kvällen tagna i en provisorisk studio finns på flickr.

Här några foton från Malaktas utrymmen (tagna med mobilkameran) från en gemensam utställning med Minna Östman 2008.

Utställning på Malakta, 2008

Utställning på Malakta, 2008

Utställning på Malakta, 2008 (3/3)

Tyvärr glömde jag bort att ringa och gratta min kära mor samma dag. Huvudet var för upptaget med sågspån som virvlade omkring.

Söndagen var lite lugnare, en stillsam dag tillsammans med familjen. Vi hängde upp en babygunga i klätterställningen, flyttade några balkar i nämnda ställning, tog ner några syréener (hur det nu skrivs) satte upp en torklina och flyttade skidorna inomhus. Dessutom fick barnen inviga trampolinen. Föräldrarna i huset avslutade kvällen med att skratta sig tårögda till Wipeout och tyvärr fortsatte vi kvällen framför tv:n med en sen Van Veeteren. Bra film  men slutade alltså för sent.

Vår i luften

På gång

Nu är det mycket på gång. En middag skall planeras, en fotokurs för Medborgarinstitutet i Vörå-Maxmo skall planeras, två webbsidor skall byggas upp, webmaster-kursen skall gå framåt och en historisk fotoutställning skall planeras. Allt detta samtidigt som familjen också skall få sitt. Har ett styrelseprotokoll som också bör finslipas inför vårmötet i församlingen.

Dagens dilemma. Vi vill göra så mycket mer än vad som hinns med på dygnets timmar. Att förlänga dagen med att sova mindre är inte heller någon bra lösning har jag märkt. Hur styrde man upp allting förr? Jag kan i alla fall inte minnas att barndomen var sprängfylld med stress.

”Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända!”