Inte mycket kvar

Studion börjar snart vara i någorlunda skick. Dit skall ännu bord och stolar. Lampor vet jag inte riktigt hur jag skall göra med. En liten bokhylla behöver jag också men jag tror att den måste platsbyggas.

Golvet borde väl egentligen målas ännu ett varv men… det får jag ta itu med vid nästa renovering.

—

Som U2-fan får jag köpa biljetter till nästa års konsert i Helsingfors på förköp. Inte mycket före biljetterna släpps men i alla fall… Nu gäller det bara att hitta finansiering. Jag får väl sälja kameran. Upplevelsen 1997 var så mäktig att jag inte kan låta tillfället gå förbi. Riktigt häftigt skulle det ju vara att kunna ta med äldsta sonen på U2-konsert!

—

I lördags fick jag ett foto-uppdrag som kanske kommer att synas på TV4 (Sveriges förstås). Kanske. Ett foto från uppdraget kommer alltså kanske att synas på tv. I en reklamsnutt.

Det var ett riktigt trevligt uppdrag. Lite vilsen var jag till en början men det redde sig. Himlen var väldigt tråkig på morgonen också. Det blåste och var mörkgrå himmel. Inte något problem med tanke på ljuset men himlen var inte vacker på bild. Jag fick koncentrera mig på marken. Som tur var så dök solen upp någon timme senare, efter att vi ätit grillad korv.

Jag har nog något foto som jag borde kunna sätta in på bloggen utan att det vållar bekymmer med uppdragsgivaren.

Ungkarlshelg

Ett år har jag väntat! Nu är det dags igen – den efterlängtade ungkarlshelgen är här!

I år är det dessutom tjugo års jubileum!!!

Första året åkte var när jag fyllt femton och kunde åka moped från Kaitsor till Larsmo.  M-ICA kom från Hemstrand i Vasa och på vägen plockade vi upp Marcus i Oravais och körde vi iväg! Frustrerande när Marcus körde först för hans mätare visade fel och vi sniglade fram. Ganska kul dock att köra sist och se hur kompisarna åkte upp och ner. Alltså steg upp och stod på fotpinnarna när baken domnade bort! Sjöng gjorde vi också. Ingen hörde ju oss förstås vilket var synd för rösterna matchade tvåtaktsmotorernas ljud som hand i handske.

Muukko kom med i Sandsund och fick alltså köra 10+ kilometer han också, i förhållande till M-ICAs 110+ kilometer.

Vilken helg! Alla flickor hade portförbud, vilket inte vållade speciellt stora problem för femtonåriga, finniga killar. Svårare hade det väl varit att locka dit flickorna

Hemresan minns jag att det regnade. M-ICAs regnbyxor hade ett stort hål i grenen och regnvattnet rann längs med tanken just för att kunna utnyttja denna svaghet i regnskyddet.

Ungkarlshelgen har blivit ett efterlängtat och nästan livsviktigt inslag i året. Här får man koppla bort, släppa loss och nollställa allt för att sedan orka med ännu ett år av samhällets krav.

Typ sjutton år har vi firat på mina föräldrars villa i Larsmo men de flyttade dit permanent. Fräckt! Ingen tanke alls på ungkarlshelgen. Nu har dock M-ICA skaffat en villa ute i Vasa skärgård någonstans. Inget vatten, ingen el, bara svettiga grabbar – toppen!

Helgen har inneburit strikt diet och alla som vågat frångå den har hånats im absurdum. Nu klarar tyvärr ingen av oss längre att enbart leva på limsa, chips och Pims-kex en hel helg. Billiga, köpis-hamburgare har förresten också tillåtits. Och något år har vi även tillrett Sheba (av vissa kallat Mökki-kött). I år skulle det kanske bli viltfågel hörde jag. Låter intressant!

Tyvärr fick yngsta dottern feber idag så frun kan få en ganska tung helg. Bäst att jag stänger av telefonen

Jag önskar er alla en trevlig helg!

Familjen

Tydligen bloggar jag inte under helgen. Det märks väl men nu är det skrivet också.

Familjen och annat jobb plus välbehövlig vila tar den tid som jag skulle sitta och blogga. Senaste helg var frun på shopping-runda med äldsta dottern och jag har hemma med resten av barnen. På söndag var vi till grannen och grillade korv där ute. Riktigt härligt. Grillad korv, mockarutor och kaffe på termos. Det måste ju även storstadswannabeerna tycka att är höjden av lyx

Fotot är taget med ett 60mm macro-objektiv som jag hade lånat. Lite efterbehandling och manipulation av färgerna i ögat skulle väl få fotot att stå ut lite mera. Korrektheten i dylikt förehavande får var och en själv bestämma.