Vinterfotografi

Linjer. Snö i solsken och blåa skuggor. Barn som leker i den rosa snön!?
Jag måste verkligen kalibrera monitorn. På min arbetsskärm ser fotot rosa ut. Hemma är det hur bra som helst. Detta är ett ämne som jag måste komma ihåg att ta upp på fotokursen som börjar ikväll. Tyvärr är ju en skärmkalibrator något som de flesta inte lägger pengar på. Även om man har investerat i en sådan (som jag själv) så är det inte heller så lätt att få till kalibreringen.

Ännu en orsak till varför folk egentligen borde fota med film fortsättningsvis.

Vi kan ju inte gå tillbaka i utvecklingen men varför har alla egentligen övergått till digitala kameror?

Vad kostade en vanlig kompaktkamera för film i tiderna? Under 100 mark har jag för mig, alltså 17 euro. Plus ca. 3 euro för varje filmrulle. Framkallningen minns jag inte vad den kostade, kanske tre rullar med 10×15 foton för 100 mark/17€? Kamerans batterier behövde sällan bytas för kamerans funktioner drog så lite ström.

Idag kostar en billig kamera, samma prestanda som billiga filmkameran, ca. 200 euro plus minneskort 20 euro. Det motsvarar ungefär en kamera plus 1100 papperskopior. Hur många foton har du hemma efter att datorn kraschat och inget gick att få fram från hårdskivan?

Ganska få tar egentligen utskrifter av sina foton längre eftersom man inte måste för att få se hur fotona blev. Jag fungerar i alla fall så att när jag sett fotot på kameradisplayen så är jag nöjd. ”Been there, seen that”. För att alls göra något med fotona så sätter vi upp dem på nätet. (Inte jag själv ännu, kommer väl) Med följden att vi inte har ett fysiskt foto längre. Och alla som tittar på fotona har olika skärminställningar vilket betyder att ingen egentligen ser samma foto. De flesta bryr sig kanske inte heller om färgstick i bilderna.

En stor fördel med den digitala kameran är att man kan se hur fotot blev direkt vid fotograferingstillfället och ta ett foto till om det inte lyckades. Dessutom kan man ta flera foton för det kostar ju inget (tror man). På det här sättet lär man ju sig att ta bättre foton, sade man ofta när digitala kameran kom. Nu är det ju lätt att konstatera att folk överlag tar sämre foton än tidigare, tycker jag. Om det är lätt att fota och inte kostar något så behöver man ju inte tänka efter före man knäpper. Och behöver man inte tänka så gör man det sällan heller, konstigt hur vi människor fungerar. Att ta många foton borde ju betyda att vi ändå lyckas få något att bli bra och jo, visst lyckas vi – nästan lika ofta som när vi tänkte till före.

En annan fördel med det digitala är att vi kan jobba med fotona hemma. Ett mörkrum som inte luktar av starka kemikalier. Och en dator måste man ju ändå ha för att kunna tömma kameran och lagra fotona i. Här kan man dränka hur mycket pengar som helst egentligen. Tillräcklig dator, extra hårdskivor, fotoredigeringsprogram, printer, skärmkalibrator, virusprogram, recovery-program o.s.v.

Slutsats: Digitala revolutionen är bra. Det är roligt att allt fler intresserar sig för fotografering nu när det blivit så lätt att fota. Mitt inlägg handlar egentligen om det konstiga i att bara haka på trenden utan att egentligen fundera på om det gynnar en själv.